Att fotografera en fullmåne kan verka enkelt eftersom den är stor och ljusstark på himlen, men i verkligheten krävs rätt teknik, utrustning och timing för att fånga både detaljer och stämning. Många gör misstaget att använda automatiska inställningar, vilket ofta leder till en överexponerad vit cirkel utan struktur. För att få fram kratrar, berg och månens naturliga ljus gäller det att ta kontroll över kameran.
Kamerainställningar som gör skillnaden
En fullmåne är ljusare än man tror. Använd manuell inställning på kameran och börja med bländare f/8 till f/11, ISO 100 och en slutartid mellan 1/125 och 1/250 sekund. Detta gör att månens yta inte blir utfrätt vit utan behåller skärpa och kontraster. Regeln “Looney 11” är särskilt användbar: välj bländare f/11 och sätt slutartiden till samma siffra som ISO-värdet (t.ex. ISO 200 → 1/200 sek).
Om du vill ha med mer av landskapet i bilden kan du öppna bländaren lite mer, exempelvis f/5.6, men var då beredd på att anpassa slutartiden för att inte tappa skärpa på månen.
Teleobjektiv och stativ för skarpa fullmånebilder
För att månen ska fylla större del av bilden krävs lång brännvidd. Ett objektiv på 200–400 mm eller mer ger bäst resultat. Även enklare telezoomar fungerar men detaljnivån ökar markant med längre brännvidd. Ett stabilt stativ är nästan ett måste, särskilt vid längre slutartider, eftersom minsta skakning kan förstöra skärpan. Använd gärna fjärrutlösare eller kamerans självutlösare för att undvika vibrationer.
Fokusera rätt på fullmånen
Autofokus kan få svårt att låsa på månen, särskilt när himlen är mörk. Använd istället manuell fokus och zooma in via kamerans live view för att ställa in skärpan direkt på månens kant. Detta garanterar att du fångar detaljerna på ytan.
Fullmåne med förgrund för dramatisk effekt
Enbart en närbild på månen kan bli vacker men också lite statisk. Genom att kombinera fullmånen med en förgrund – exempelvis trädtoppar, kyrktorn, berg eller en stadssiluett – skapas mer djup och dramatik. För dessa bilder kan du behöva kompromissa med exponeringen:
- Bländare f/4–f/8 beroende på hur mycket förgrund du vill ha i fokus.
- ISO 100–400 beroende på ljuset i omgivningen.
- Slutartid under 1 sekund för att undvika rörelseoskärpa från jordens rotation.
Planeringsappar som PhotoPills kan hjälpa dig att se exakt var månen går upp eller ner så du kan placera din förgrund rätt.
Timing och ljusets betydelse
En fullmåne kan fotograferas hela natten, men månuppgång och månnedgång ger ofta de mest spektakulära färgerna. Då passerar månljuset genom mer atmosfär, vilket ger röda och orange toner. När månen står högt på himlen är ljuset kallare och klarare, perfekt för skarpa detaljbilder.
Atmosfären påverkar också tydligheten. Låg fullmåne vid horisonten kan se suddigare ut och till och med större på grund av optiska illusioner. Högt uppe blir detaljerna skarpare men färgerna kallare.
Intressant fakta om fullmåne
- Fullmånen är inte alltid “full” i optisk mening – den kan vara 99 % belyst men ändå kallas fullmåne.
- Trots att fullmånen är den ljusaste fasen syns färre skuggor på månens yta, vilket gör att kratrarna kan framträda tydligare några dagar före eller efter fullmåne.
- Jordens rotation gör att månen “rör sig” i bilden, vilket innebär att för långa slutartider suddar ut detaljer. Därför är korta slutartider avgörande.
- Den röda eller orange färgen vid måneuppgång beror på samma fenomen som gör solnedgången röd: atmosfärisk spridning av kortare blå våglängder.
Efterbearbetning för extra detalj
Fotografera i RAW-format för att kunna justera exponering, vitbalans och kontrast i efterhand. Undvik att dra upp exponeringen för mycket eftersom du då förlorar detaljer i högdagrarna. Öka istället kontrast och skärpa för att framhäva månens struktur. Många fotografer kombinerar även flera exponeringar (HDR) för att balansera både förgrund och månyta i samma bild.
Checklista för att fotografera en fullmåne
- Planera i förväg
- Kolla när fullmånen inträffar med en app som Photopills eller Time and Date.
- Välj plats med fri horisont eller intressant förgrund (t.ex. byggnader, träd, vatten).
- Notera tid för måneuppgång och månnedgång – då får du ofta de mest dramatiska färgerna.
- Utrustning att ta med
- Kamera med manuella inställningar (systemkamera eller avancerad kompakt).
- Teleobjektiv på minst 200 mm (helst 300–400 mm eller mer).
- Stativ för stabilitet.
- Fjärrutlösare eller använd kamerans inbyggda timer.
- Extra batteri – kalla nätter dränerar snabbt.
- Kamerainställningar vid start
- Ställ kameran i manuellt läge (M).
- Bländare: f/8–f/11.
- ISO: 100–200.
- Slutartid: 1/125–1/250 sek.
- Fokusera manuellt genom att zooma in på månens kant i Live View.
- Använd Looney 11-regeln
- Vid ISO 100 → 1/100 sek, bländare f/11.
- Justera slutartiden om bilden blir för ljus eller mörk.
- Komposition med förgrund
- Placera månen bakom en byggnad, ett träd eller berg för att skapa dramatik.
- Håll slutartiden under 1 sekund så att jordens rotation inte gör månen suddig.
- Justera bländaren om du vill ha både månen och förgrunden i fokus.
- Efterbearbetning
- Fotografera i RAW för bästa flexibilitet.
- Justera kontrast och skärpa för att framhäva månens kratrar.
- Kontrollera histogrammet så att månen inte blir överexponerad.
- Extra tips
- Ta flera bilder med olika exponering (bracketing) – välj bästa i efterhand.
- Undvik att fota månen när den är högst på himlen om du vill ha färgvariationer – låg måne ger varmare toner.
- Fotografera även dagarna före och efter fullmåne – då syns fler skuggor och kratrar tydligare.