Bilden fångar en fluffig gul ankunge på nära håll. Ungen böjer huvudet mot marken, som består av torr jord med små stenar och kvistar, som om den letar mat eller nyfiket undersöker omgivningen. Den har orange näbb och fötter, typiska för tamankor, och fjäderdräkten är ännu dunig och mjuk. Bildens bakgrund är suddig, vilket gör att fokus ligger helt på ankungens charmiga form och uttryck. Det är en stillsam, söt och hjärtevärmande scen.