DPI står för Dots Per Inch och beskriver hur många punkter (pixlar eller tryckpunkter) som ryms inom en tum (2,54 cm). Ju högre DPI, desto fler detaljer kan återges och desto skarpare blir bilden eller utskriften. Begreppet används både inom digital grafik, bildskärmar, tryckteknik och datormöss, men betydelsen varierar något beroende på sammanhanget.
Inom tryck innebär 300 DPI att varje tum av papperet innehåller 300 tryckpunkter, vilket ger fotokvalitet. På en datorskärm används istället begreppet PPI (Pixels Per Inch), men många blandar ihop dessa två. DPI är alltså en teknisk standard som påverkar hur vi upplever skärpa, detaljnivå och precision – både visuellt och praktiskt.
DPI i tryck – varför 300 är den magiska gränsen
I tryckvärlden är DPI en direkt indikator på utskriftens detaljrikedom. Professionella tryckerier använder oftast 300 DPI för högkvalitativa fotoutskrifter, eftersom det motsvarar den upplösning det mänskliga ögat kan uppfatta på normalt läsavstånd.
- Låg DPI (72–150) – används för stora affischer och banderoller som ska ses på långt avstånd.
- Mellan DPI (150–200) – fungerar för enklare trycksaker och snabbproduktion.
- Hög DPI (300–600) – används för foton, böcker, magasin och konsttryck där detaljrikedomen är avgörande.
Intressant nog kan mycket hög DPI (över 1200) användas i professionell konst- och säkerhetstryck, till exempel sedelproduktion, där mikroskopiska mönster trycks för att förhindra förfalskning.
DPI och digitala bilder – upplösningens verkliga ansikte
I digitala bilder lagras upplösningen som pixlar – exempelvis 4000 × 3000 pixlar. Men DPI i bildfiler är egentligen bara en metadata-inställning som talar om för ett tryckprogram hur tätt pixlarna ska placeras vid utskrift.
En bild på 4000 × 3000 pixlar kan tryckas i:
- 33 × 25 cm vid 300 DPI (fotokvalitet)
- 1,4 × 1 m vid 72 DPI (stortavla på avstånd)
Själva bildfilens pixlar ändras inte när man ändrar DPI-inställningen – det är först när den skrivs ut som DPI får praktisk betydelse.
DPI för datormöss – precision i varje rörelse
Inom gaming och grafiskt arbete används DPI som ett mått på musens känslighet. Här betyder det hur många punkter markören flyttar sig på skärmen per tum musen rör sig på underlaget.
- Låg DPI (400–800) – används ofta av professionella e-sportspelare för hög precision vid FPS-spel.
- Medelhög DPI (1000–1600) – bra för kontorsarbete och allmän användning.
- Hög DPI (3200–20 000+) – ger extremt snabb markörförflyttning, användbart vid stora skärmar eller specifika designarbeten.
En intressant detalj är att extremt höga DPI-tal inte alltid ger bättre precision – tvärtom kan de göra musrörelser svårare att kontrollera om de inte kombineras med rätt känslighetsinställningar i mjukvaran.
DPI och PPI – en ofta missförstådd skillnad
Många blandar ihop DPI och PPI. DPI används för tryck och handlar om tryckpunkter per tum, medan PPI (Pixels Per Inch) beskriver hur många pixlar en skärm visar per tum. En modern smartphone kan ha över 450 PPI, vilket ger extremt skarpa bilder även på nära håll.
Apple introducerade begreppet ”Retina Display” för skärmar där PPI är så högt att det mänskliga ögat inte kan urskilja enskilda pixlar på normalt avstånd.
Historisk kuriosa – från tryckpress till digital standard
DPI som mått har sina rötter i tryckerikonsten på 1800-talet, då gravyrer och punktmönster användes för att återge bilder. När skrivare för hemmabruk började spridas på 1980-talet blev DPI ett viktigt säljargument. Laser- och bläckstråleskrivare tävlade om att erbjuda högre upplösning – från 300 DPI på 80-talet till över 2400 DPI idag.
Även inom fotohistorien spelade DPI en roll: tidiga digitala fotoskannrar använde låga upplösningar, men utvecklingen gjorde att professionella skannrar kunde leverera över 4000 DPI för att bevara varje detalj i originalet.